Morr...

Igår tog jag bilen till jobbet för att spara tid när jag förflyttar mig från en enhet till en annan för möte.
Slutar jobba 16.45 och mötet börjar 16.20 så ni fattar att det är ont om tid när jag kommer försent hur jag än gör.
Nåväl.
Bilen som fanns att tillgå var den av äldre modell, typ 1800-tal, men den duger bra.
Susar till jobbet. Parkerar. Jobbar. Susar till mötet på andra sidan stan. Parkerar. Är på möte. Tänker susa hem tillsammans med lilldottern. NOT.
För bilskrället startar inte.
Jööön, jööön, jööön är det enda som hös innan den totaldör.
Ringer sambon för att beklaga mig.
Han utbrister: Va - har volvon pajjat???
Då blir jag grining och fräser NÄ-det har den inte för den har ju DU!
(tilläggas kan att volvon är av modell 06 och något pålitligare än skruttbilen. På volvon sitter allt fast, det kommer värme, rutorna går att veva ner respektive upp, gummilisterna trillar inte ut varje gång en dörr eller bagageluckan öppnas, det finns innerbelysning osv osv.)
-Eehe, ja just ja fnissar han.
SÅ det blev till att ta hjälp av apostlahästarna och knalla hemåt tillsammans med lilldottern.
Vi får oss några goda skratt på vägen hem för detta var inte första gången vi fick gå för att bilen vägrar starta.
(fick lära mig på mötet att skratt avdramatiserar hopplösa situationer och får oss att prestera bättre och slippa låst läge)
Som tur var kom sambon hem på kvällen och åkte med en kamrat för att bogsera hem bilen.
Då STARTAR bilskrället på ett kick!
Sambon kommer hem och skrattar och gör till en liten ljudimitationsshow för att beskriva hur fint och piggt bilen startade. På första försöket.
Behöver jag berätta att jag inte kommer använda bilen?
Ve och fasa i fall den skulle lägga av i nån rondell eller korsning.
Nej tack. Så pinsamt.
Hellre cyklar jag. Och liftar.
Och inte nog med det så imorse skulle jag cykla med stordottern till tandregleringen.
Vi hinner inte mer än ut på gatan förrän hon skriker att hon har totalpunka på cykeln. GAH!
Tur i oturen så fick lilldottern en ny cykel förra veckan så stordottern får ta hennes gamla cykel med sadeln 2 decimeter för långt ner och trampa med mycket krökta ben till tandläkaren.
Vissa dagar är jobbigare än andra. Så är det bara.
Imorgon kommer bli en fantastisk dag!