Fast på jobbet

Idag gick jag på toa innan vi skulle ut på promenad med klassen.
När jag skulle låsa upp dörren så riktigt hör jag att nåt går sönder i låset.
Jag får inte upp dörren.
Toan är liten och trång.
Vrider och vrider fram och tillbaka på vredet.
Tänker hela tider: "Lotta - drabbas inte av panik. Du kommer att koma ut. Förr eller senare."
När jag inser att dörren inte tänker öppna sig så ropar jag, med så lugn röst det går, på min kollega Helena som befinner sig nånstans utanför.
-"Heeleeena"
Inget svar.
Ropar igen(med mindre lugn röst...):
-HELENA!!!!!!!!!!! Jag är inlåst!!!!!
Då hör syslöjdsfröken och min ena elev mig.
Eleven springer iväg för att hämta Helena och syslöjdsfröken försöker identifiera den inlåsta!
Och några sekunder senare så får jag äntligen upp dörrskrället och stolpar ut i friheten!
Pjhu.
Hade varit väldigt pinsamt att sitta på skithuset och invänta hjälp av vaktmästaren. (som hade lunch precis då)
Detta är en av dessa upplevelser som man gärna kan leva förutan...