Hälsat

Idag konfronterades jag med nya grannen.
Ingen återvändo. No point of return.
Bara att ta tjuren vid hornen.
Halva familjen, mamman och dottern, var ute i trädgården och såg när jag ilade över min gräsmatta.
Fanns ingen annan återvändo än att presentera mig.
Så nu är det gjort.
Skönt.
Nu behöver jag inte hålla mig ifrån min egen hallonhäck av rädsla för att behöva stöta ihop med dom.
Jag är blyg i början innan jag hälsat på okända.
Ta i hand kan vara rejält läskigt ibland.
Idag gick det bra!
Hon pratade på så glatt om ditt och datt.
Och så fick jag gå husesyn.
Vitt, nymålat och fint.
(fasen - nästan så jag ångrar att vi inte köpte det huset. Sambon ville. Jag var inte lika pigg på det.)
Sen ville hon se vårt hus...
Jädra otur att det såg ut som ett bombnedslag(som vanligt) här inne.
Och att inte vi har lika vitt och fint...
Men hon ville ha ett sånt som vi har.
Kanske borde byta!?!