Grillad

Glad (näee) i hågen åker jag och handlar.
Beslutar mig för att göra korvstroganoff.
Känner mig ganska nöjd med det beslutet.
(oftast blir det inget alls handlat, förutom mjölk typ, för jag hatar ju allt som har med matlagning att göra)
När jag svänger in på gatan hemma vinkar grannarna överdrivet glatt.
Vadan detta? Jag anar ugglor i mossen redan på detta stadie.
Johodå - de GRILLAR!
Fasen oxå. Jag vill ju också grilla. Varit sugen flera veckor på grillat.
Ända sedan gatorna blev sopade...
Jag knatar över till grannarna för att i alla fall få lukta på härligheten.
Och där sitter de så nöjda och malliga: de har införskaffat värsta grymma flodiga Webergrillen. Vilket man snabbt blev upplyst om. =)
De penslar och vänder och gnider och visar alla härliga köttbitar och majskolvar.
När jag sitter där och bara andas inåt får jag ett sms från stordottern.
Där står att läsa: Jag vill också grilla!
Stackars arma barn som sitter hemmavid och dreglar i fönstret.
Då reste jag på mig och gick och gjorde min korvstroganoff och aldrig mer skola vi prata om grillat vid vårat köksbord...