I just called to say I love U

Lilldottern, snart 11 år, har skaffat pojkvän.
Nu igen.
Eller BYTT nu igen, kanske är det rätta ordet.
(pojkarna löser av varann liksom)
Hon verkar vara poppis och hon verkar ta för sig när det bjuds.
Missförstå mig rätt...
Iallafall; pojkvännen hon har nu är så ihärdig.
Han ringer minst 7 gånger om dagen för att fråga vad hon gör och han vill att hon ska sova över (Hujeda mig-då sa jag stopp och belägg. Han går i 6:an men har gått om ett år så han är egentligen 13 år!!!!) hos honom.
Han ringde alldeles nyss, klockan är 22.10, och frågade om hon ville ha en keps han köpt för 400:-.
Alltså: hur kär är han på en skala!!?
Och visst är det gulligt att han hela tiden ringer men samtidigt drygt.
Han gräver sin egen grav. För hur ska hon så ut med detta ringande och tjatande?
Den kärleken, den kärleken...