Sotaren skulle komma idag.
Jag stressade som tusan imorse (får skylla mig själv som inte gjorde det igår kväll..)
med att förbereda och ställa iordning.
Satte plastpåsar på väggarna. Annars blir de svarta...
Röjde väg på lilldotterns rum så han når vindstrappan utan att snava på nåt.
Fram med en pall och en hög tidningar. Kolla alla spjällen. Plocka ner pynt från kakelugnarna.
Stressar hem från jobbet för att inte komma försent.
Och sen då?
Vänta, vänta vänta.
Nåja - till slut dök han upp... Hej å hå.
Jag gillar inte att ha "hantverkare" här. Jag tycker det blir pinsamt.
Ska jag prata eller vill de ha tyst när de jobbar?
Därför försöker jag verka sysselsatt, med den följden att jag springer som en liten vessla mellan rummen. Flyttar saker för flyttandets skull. Låtsas ha ärenden både hit och dit.
Idag sprang jag så mycket att det blev nog fan hål i strumporna.
Puh. Tur att han inte var här så länge...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahaha, jag är ju den pratglada sorten...står med nyllet i samma fläck som de och undrar hur saker och ting fungerar...frågar och funderar och ibland kommer jag med bra förslag. åsså bjuder jag alltid på fika och de går aldrig härifrån..
sen sak jag berätta för adde att hantverkarn varit här och hans mormor körde en gång idiket i säffle (typ) adde står som ett frågetecken och undrar hur i hela världen jag kan veta det?!
haha ibladn kommer jag på mig själv att skratta när det slår mig vad jag vet idiotiska saker om människor jag inte känner...
Skicka en kommentar