Tisdags

Efter det tidigare klagande, jämrande inlägget så kompenserar jag här med en solskenshistoria.
Som faktiskt är sann!
Igår var och 2 kollegor till hembjudna till läraren jag jobbat med.
Hon ska ju börja nytt jobb och då ville hon bjuda oss på lite mat.
Och det tackar jag ju inte nej till!
Solen sken på deras altan och där satt vi hela kvällen och frossade i förrätt, varmrätt (lax! Mmmmm...) och efterrätt.
Efterrätten var verkligen värd att förevigas.
Mandelsskorpa med lime/lemoncimonella (stavas hur då?) grädde.
Hur gott som helst!

Och innan vi började äta så hade vi varsitt paket på tallriken att öppna.
Rena rama nobelmiddagen liksom!
I mitt paket låg denna passande bok!
Och det är ur den jag kommer att delge er lite passande citat.
Kollegan och jag har pratat om detta med lathet, kontra arbetsnarkomani, och kommit fram till att lathet (fult ord) kan vara en tillgång i dessa stressade tider.
Eller hur!?
Och det är nåt jag är glad för numera, att jag har förmågan att koppla av och bara vara.
Men jag kan jobba oxå. Hårt. Och fort.
Det gör jag där det behövs tex på jobbet mitt och hemma om nöden (eller sambon...) kräver att huset ska målas eller fönstren kittas eller gräset klippas.
Vad gäller matlagning så behöver jag piskas riktigt ordentligt...
Men man kan ju inte vara duktig på allt! *blink blink*

En mycket fyndig bok!